Klarspråk och kreativitet
Receptbeskrivningar är sällan poetiska. Personliga kan de vara, men sällan, sällan. Texten är som en minimalism, ett klarspråk - receptmakarens klaraste och redigaste avsikter omsatta i ord för att en mottagare på andra sidan tråden ska kunna åstadkomma samma sak: stoppa in de här sakerna och lägg till den här insatsen, vrid på mojängen och plopp - ut på andra sidan kommer den perfekta sockerkakan. Eller smulpajen. Eller köttfärslimpan. Så är det nu en gång inte och det av flera skäl. Dels kan råvaror skilja sig mycket åt - det är vi evigt tacksamma för i standardiseringens och matslängandets tid! Ett ägg väger inte alltid exakt 60 gram ens när det kommer via affären. Det här problemet kan förstås delvis lösas av viktmått men faktum kvarstår, en övermogen tomat är sötare än en blekorange. Eller vad det nu kan gälla.
Ett annat skäl, bortsett från olika ugnar och annat tekniskt jox är förstås den mänskliga faktorn, vad vi föredrar. Jag är en sån som inte vill stoppa in i tratten och veva på rätt sätt, kan själv, tänker jag trotsigt och stoppar kanske in något extra, byter ut, drar ifrån. Det är ofta intressant att läsa kommentarer på recepten här på Peppar&Salt. Ibland är det surt, ibland sött och alltsomoftast inspirerande. Åsiktsskiljaktigheter blir till frustande konflikter. Ofta kommer någon med en bra idé, det händer att vi justerar något i recepten. Men på andra sidan klarspråket tar hemmakocken vid och slänger i precis hur många vitlöksklyftor han eller hon vill.
7 maj 2013
Tidiga och envetna
Till synes utan ansträngning. Inte för mig i alla fall. Visst ser man att rabarberstjälkarna bänder på sitt rosa fängelse, men inte ser de ut att anstränga sig? Det ser så lätt ut. Själv har jag inte lyft ett finger för rabarbern, ändå kommer den tacksamt.
Något annat är det med kirskålen. Den kommer också med lätthet men är inte lika välkommen. Fast efter att ha smakat förvälld, smörstekt späd kirskål undrar jag om det inte skulle sitta ganska fint med ett litet, väl avgränsat hörn med kirskål att njuta av tidigt på våren...
Gör så här, ungefär: plocka späda kirskålsblad utan stjälkar. Skölj och förväll dem ett par minuter. Skölj i kallt vatten och krama ur. Fräs i smör tillsammans med pressad eller finhackad vitlök, några minuter. Salta och peppra. Sen kan man använda kirskålen i paj, piroger, med grädde som en stuvning, till pasta, i gratäng eller vad helst man kommer på.
23 april 2013
Kalla och hårda drömmar
Vad är felet med den här bilden? Svar: den är tagen för ett år sen. Så här ser det absolut inte ut hos oss just nu. Nej, det har gått att sätta spaden i jorden på sina ställen, tidigast för en vecka sedan. Vår nya trädgård har länge varit odlad, men också legat i träda ett tag. Två riktigt stora land på var sida av tomten har varit riktiga ogräsåkrar, den ena med kirskål och den andra riktigt vacker som lupinäng. Lupiner är inte så dumt, de luckrar jorden och fixerar kväve, och vackra så man vill gråta. Fast just nu är det mest som en brungulaktig röra av gamla torra växtdelar som jag och stora dottern har kämpat med att räfsa samman för att få plöjt. Strax under ytan är jorden fortfarande kall och hård. Suck.
Än så länge är det mest drömmar och förkultivering som föder oss. Lådcykeln fyllde jag med sättpotatis och sättlök igår, men se nedan som det såg ut för ett år sen! Vi valde Asterix som vinterpotatis i år igen, de är goda att göra klyftpotatis av (och det äter vi mer än gärna), samt en sort vi inte provat förut, Toluca som är ekologiskt utsäde och sägs ge stora knölar, resistenta mot bladmögel. Sommarpotatisen Rocket är fantastiskt god vet vi eftersom vi smakade hos svågern i somras så ett par påsar blev det av den också. Snart ska vi så spenat i drivbänk, förkultivera gurkväxter, driva upp kål i drivbänk och så fort vi har fått plöjt och rensat upp ska vi så dill, morötter, persilja, palsternackor... Jag längtar så det värker efter krispiga små spenatblad och späda morötter. Bara något som växer! Sentimentaliteten har gått så långt att jag inte kan rycka upp de små ogräsblad som dyker upp, bara för att de är gröna och fulla av liv. Äta upp dem vore förstås en annan sak, men till och med ogräset är för smått!
Ytorna vi ska täcka in med odlingar är enorma. Önska oss lycka till! När vi väl får spaden i jorden ska det nog bli bra. Det är svårt att försöka tänka sansat men nu övertygar vi oss om att det som man förlorar på gungorna (läs: tomater) tar man igen på karusellerna (läs: morötter och rödbetor). Nog blir det mat! Men längtan är svår. Och kall och hård. '
16 april 2013
Insikt
Så mycket när det gäller matlagning är tyst kunskap. Det är svårt att knappa fram i ett recept hur ett bröd ska låta när man knackar på det och det är färdiggräddat, eller hur man vet att grädden kommer att bli perfekt att bre ut på tårtan och varken rinna iväg eller vara som cement. Och man ser på kolasmeten när den kokat färdigt. Faktiskt behövs det inte så mycket övning för att se de där enkla sakerna om man bara ägnar sig åt att vara i köket. Jag fick en insikt häromdagen när jag pratade med min farmor som närmar sig sekel-gränsen. Att det inte finns något bra kött längre har hon hävdat sedan jag var liten och jag brukade fnissa åt det, tänkte att det kanske var smaklökarna det kom an på (fast hon är en virtuos i köket fortfarande) men nu plötsligt fick jag en aha-upplevelse. Nej, det finns väl inte det! För när hon växte upp under 1900-talets första hälft var köttet säkert något helt annat. Nu pratade hon om riktig rökt lax också och jag genomfors av känslan att jag hade missförstått henne helt. Så avslutade hon vår diskussion med att säga att hon kanske skulle ha blivit vegetarian istället för då får man i alla fall bra mat. Lite odlingar sköter hon ännu, med hjälp. Nå, det går väl att få tag på bra kött och fisk än, men man får veta var man ska leta.
Man känner sig lite dum. Det är oundvikligt. Här tycker man att man har fattat något, men det visste hon och många andra för länge sen. Håhåjaja. Tur att man har några gener från det hållet också.
4 april 2013
Kravlös högtid
Vädret i Sverige just nu är väl på allas läppar förstås, och det kanske tar lite udden av påsken. Ändå är det en högtid jag tycker mycket om. Den tillåter mig att strunta i den och det är så vilsamt. Någon vecka före kommer jag att tänka på att visstja, det är ju påsk! Vad trevligt! Och sen kan man frossa i narcisser och kaniner - eller låta bli. Och välja vem som ska komma på påskmiddag. Eller om någon ska komma alls? Den påsk jag minns bäst är nog när vi helt sonika packade picknickkorgen, tog med en god vän och målade samt gömde ägg i en glänta i skogen. Inga obligatoriska lutfiskar eller grönkål. Koka några ägg kan väl de flesta? Och äta godis förstås. Glad påsk!
26 mars 2013
Gatloppet
Man står där i köket med pappkassarna på köksbänken, bordet, golvet. Bebisar och barn rotar i någon kasse och leker med tetrapack av något slag. Och så håller man någon vara i handen och tänker: varför? Det skulle väl inte jag köpa? Vad ska jag ha den till? Den skulle väl vara ekologisk?
Det finns forskning och väl utarbetade teorier om varför man handlar som man gör. Hur varorna placeras i butiken är ingen slump, i alla fall inte i de stora kedjornas butiker. Lilla närbutiken som tagit över någon gammal lokal är säkert undantagen regeln, men annars forslas kunden genom en väl uttänkt plan av placeringar och exponeringar.
Gång på gång kommer man hem med växthusodlade grönsaker mitt i vintern eller går på det där extrapriset 2 FÖR 25 kr! som i finstilt visar sig vara "ordinarie pris 12,90 kr/styck" fast man bestämt sig för, i ett nyktert tillstånd, att bara köpa toapapper-mjölk-vetemjöl-champinjoner-fryst spenat.
Det är lätt att känna sig maktlös och den känslan stämmer väl in på många situationer som man befinner sig i som konsument. Så vad gör man? Det har sagt förr och tål att sägas igen: planera och bestäm dig i förväg, skriv inköpslista. Jag som är rabiat när det gäller sådant som att bara köpa ekologiskt te, ägg, kaffe, bananer, mjölk har fått jobba på saken. I början var det så lätt att titta på extrapris på vissa varor men nu sorterar jag bort det. Immunsystemet har blivit starkare. Det senare beslutet att undvika importerade grönsaker och frukter, oekologiska, ur säsong var svårare - det är mycket man måste sätta sig in i. Fast det är inte svårare än att vem som helst klarar av det. Att jämföra en blek holländsk tomat i mars med en rosenkindad svensk i juli ger snabbt facit. Lite informerade beslut på det, så är man på rätt väg. Det oslagbara sättet att lära sig när saker är i säsong är att själv odla och lagra dem. Då vet man att det funkar med grönkål och äpplen långt in på vintern men att spenaten i varmbänk snart kan vara klar... Vi behöver inte vara offer.
19 mars 2013
Flödet
Det finns säkert forskning om det där med så kallat flow. Flöde. När man kommer in i någon bra rytm, allting går som man vill, trafikljusen slår om till grönt i rätt ordning och försäkringskassan beviljar. Eller vad det nu kan vara.
Flödet är sällan något som uppstår i köket kvart över sex när jag inte vet vad jag ska laga. Men någon gång ibland: Nordegren och Epstein på radio i datorn, barnen leker snällt med något och fnissar och kommer överens, ingrediensernas lösa trådar går plötsligt ihop till en väv som bara är helt perfekt, det vill säga en riktigt god rätt med rätt tillbehör som dessutom gör alla glada. Och som man orkar och faktiskt vill, ja VILL laga.
Det kanske är för de där stunderna som man harvar på med matlagningen och envisas med att göra från grunden, dag efter dag.
5 mars 2013
Att ta ma(k)ten i egna händer
Ett barn utlånat till morföräldrarna i helgen - så vad gör man? Slappar? Nej, vi är dumma nog att använda helgen till att måla om dotterns blivande rum istället. Ett ljust rum med fönster i söderläge och vinklar och vrår, med en gammal tapet som tyvärr är trasig. Alltså måste den lagas, med tapetklister. Jag har inte så mycket vana vid ytrenovering, vi har målat lite, jag har aldrig provat att tapetsera själv. Hundra spänn kostar ett paket pulver i färghandeln ungefär. Som en motvillig del av google-generationen letade vi upp ett recept istället (här); lätt som en plätt. Vatten, socker, potatismjöl. Lite kokning. Inga konstigheter. Smakar som kräm, fast utan bär.
Färgen är en helt ofarlig lerfärg i form av pulver som blandas med vatten. Elvisp, låt vila en halvtimme, elvisp och sen är det bara att stryka. Inga konstigheter. När vi bodde i lägenhet målade vi om med helt vanliga färger på burk, jag kunde inte ens föreställa mig hur de framställs. Det kan jag inte nu heller men jag vet att jag inte vill ha in den innehållsförteckningen i mitt hem.
Förr gjorde man sin egen färg, har jag förstått nu. Kalk, lim gjort på ben, lera, krita och annat var saker som kunde utgöra stommen och så naturlig pigmentering. Många färger håller fortfarande och de går fortfarande att tillverka hemma i köket. Måste det vara så krångligt?
Jag tänker mig att maten har börjat genomgå samma förvandling som jag har upplevt i mitt förhållande till färg och annat som var så obegripligt förr. Vi tar tillbaka maten: bakar eget bröd, tillverkar egen korv, syrar egna grönsaker, odlar egen mat. Vi kan. Det är ett maktförhållande som ändras. Och det smakar förbaskat bra.
24 februari 2013
Lite gift har väl ingen dött av
Den senaste tidens hästköttsdebatt har väl ingen missat. Själv funderar jag, som förälder till en bebis som börjat få gröt, välling och mos, på larmen om tungmetaller i barnmat. Det är skrämmande nyheter. Alla föräldrar funderar förstås över hur barnen ska få det bästa möjliga - och att färdiga gröt-, välling- och barnmatsprodukter innehåller giftiga tungmetaller var inte så lätt att veta. 13 av 14 testade produkter innehöll spår av tungmetaller enligt en artikel på dn.se (2013-01-23). Med anledning av detta uttalade sig en toxikolog på Livsmedelsverket, vilket kan läsas i samma artikel: "Småbarnsföräldrar måste bli bättre på att variera barnens mat." Jaha. Visst ska producenterna bättra sig, men det finns visst någon löst grundad tanke om att det är föräldrarna som missat något.
På Livsmedelsverkets webbplats (slv.se, 2013-02-19) kan man läsa att Livsmedelsverket rekommenderar att risprodukter (välling, gröt, risdryck) inte ges alltför ofta till små barn eftersom de innehåller arsenik. Med den uppgiften, hur många föräldrar vill då ge sina barn risprodukter? Och de viktigaste frågorna: vad hände med de andra produkterna? Varför rekommenderas vi inte att helt spola risprodukterna? I vems intresse är rekommendationerna utformade?
Det är inte lätt att sätta sig in i alla frågor kring små barns mat på egen hand. Men om du får välja, vill du ge den rosenkindade knubbisen arsenik ibland eller inte alls?
19 februari 2013
Tacos
Tomatsalsa
För många är tacos ett måste på fredagskvällen. Gör tacokvällen till riktig fest med dina hemlagade såser och tillbehör!
Glassrecept
Chokladglass
Med glassmaskin gör du enkelt den allra godaste glassen. Hemlagad chokladglass kan ingen motstå!
Pastasallad
Pastasallad med keso
Pastasallad kan göras på tusen sätt... Prova en syrligt frisk variant med citron, äpple och keso!
Läskigt när konsumenter är såpass omedvetna som de är, Sverige är dock förhållandevis bra på att ha koll på det mesta och visar ofta framfötter inom området känns det som.
Sorgligast är ju ändå att dagens föräldrar inte har tid att laga mat till sina barn.
Ack detta stressiga samhälle!