Se rött!
Det är bra med vänner. Den sorten som kommer och hjälper till i trädgården är inte så pjåkig. I helgen har vi haft besök av systrarna W som hade med sig tomatplantor och robusta arbetskläder. Tillsammans åstadkom vi en hel del: nästan alla odlingslådor är nu tjusigt faluröda och matchar de röda detaljerna på vårt hus väldigt fint. Dessutom är den bit av trädgårdslandet som inte var gödslad och låg ogrävd under ett lager gödsel och halm nu färdig och potatisen satt! Lite sent, men å andra sidan kommer väl bladmöglet och kniper alla potatisar som inte aktar sig.
Det blir så snyggt med enhetligt inramning till alla lådor - jag kan knappt bärga mig tills det är grönt i alla. Vitlöken gör sitt till, i alla fall. Jag tror antroposoferna har någon idé om att det är bra att ha sin trädgård alldeles utanför huset. Det är nog helt rätt. Så bra man mår av att titta ut och se allting gro och bli sugen, kanske röra sig mot köket...
Ska man arbeta ska man minsann äta också. Det blev hirsbiffar med goda röror och klyftpotatis till lunch, allt var förberett så vi inte behövde avbryta så länge. Te är avgörande för glada trädgårdsarbetare och rabarberpaj (fast med muscovadosocker istället för rå- och farinsocker) med första hemmaskördade rabarbern och prinsesstårta till fika efteråt gjorde inte saken sämre.
Arbetsdag med vänner kan jag varmt rekommendera. Nu gäller det bara att vi återgäldar tjänsten, helst innan vi har en bebis att släpa med oss också...
14 maj 2012
Lördagsnöjen
Det är kul med saker som brummar, det råder det ingen tvekan om. Och kan man dessutom brumma ner morötter och äpplen och få en god juice i utbyte är det inte så illa! Utmärkt lördagsnöje, må jag säga. Undrar om man kan använda avfallet i brödbaket? Återstår att undersöka. Hörselskydd på!
12 maj 2012
Matlagningsmusik
Nu snurrar Paul Simons Graceland på LP-spelaren. Det får vara vår hyllning till honom med anledning av Polarpriset. Och vilken matlagningsmusik det är! Inte helt lätt att stå still vid skärbrädan, och varför skulle jag? Jöstanes, så bra man kan må vid spisen. Jag passar på att inviga nya järngrytan fyndad på Kupan för trettio spänn med en härlig gryta med svarta bönor, kokosmjölk, curry, fjolårets vintersquash från frysen och årets första svenska majrovor (de är förresten utmärkta i-väntan-på-maten-snacks om man får fråga min dotter). Musiken till matlagningen spelar verkligen roll, tror jag. Inte gör man remouladsås när man lyssnar på The National. Och nog passar det finfint med rotmos till Stefan Sundström?
8 maj 2012
Nytt från örtagården
"Skrynkliga som öronen på ett nyfött muminbarn", den frasen dyker osökt upp i huvudet när jag tittar på libstickan som börjar bana sin väg uppåt, uppåt i den odlingslåda dit vi har flyttat örterna. Plantan fick jag i present förra året och redan då sköt den i höjden på sitt alldeles eget sätt. När jag för första gången använde libsticka kände jag inte till den kraftfulla smaken och överdoserade: ett knippe i en paj, tillsammans med andra örter. Bränt barn... Men sen örtsaltet från sensommaren tagit slut saknar jag dess mustiga smak. Den är en riktigt trilskande typ som jag nog inte kan vara utan. Kanske ska man planera örtodlingen så den passar till buljongkoket och det egna örtsaltet? Det är ju så gott! Välkommen, libsticka.
2 maj 2012
Svar av FiaJaså, ska libsticka hålla ormar borta också? Det låter passande för mig som är ormrädd!
Lös samhällsproblemen över kvällsmackan
Jag är väldigt förtjust i att lyssna på P1. Framför allt Epstein i P1, som alltid tar upp intressanta ämnen och har en så skön stil. Nu är programmet ännu bättre eftersom kocken Jens Linder (som jag också är ganska förtjust i) börjat delta regelbundet i syfte att lösa samhällsproblem med mat. Visst är det en fantastisk tanke! Visst kan det fungera så?
De flesta av våra högtider kretsar kring maten. Midsommar utan färskpotatis, jul utan julskinka, påskmiddag utan ägg är otänkbart. Mat är centralt och så är det i alla kulturer, vågar jag påstå. Maten diskuteras ständigt: det är dieter, debatter, kostråd, fettstrider eller vad nu löpsedlarna kan komma på att kalla det. Varför då inte lösa samhällsproblemen med mat? Programmet jag lyssnade på igår hamnade om dålig sömn. Den varma mjölken togs förstås upp, och kvällsmackan. Läkare och forskare som deltog i programmet var helt med på tåget. Bra att dricka något varmt, otrevligt att somna hungrig. Hemskt med den lutheranska idén att späka sig och inte äta något efter klockan sju, som en del bantningstyper förespråkar. Alla var rörande överens.
Och så en dagobertmacka på det. Behöver det vara svårare än så? Kolla in recept och program här.
24 april 2012
Ynkliga matfantasier
Den här vårvintern tycks i backspegeln vara en enda lång räcka av sjukdomar, mer eller mindre golvande, som har avlöst varandra. Precis som det ska vara när man har barn på dagis? Det som slår mig i kassan på Konsum är att vi säkert har lagt minst två, tre gånger mer pengar på sjuklingsmat än på medicin. Förkylningsvirus tar inte så mycket intryck av något. Lite värktabletter och halstabletter går det förstås åt, men alla vet väl att det är effektivast med en rejäl laddning glass när halsen är som en taggtråd? Och honungsvatten, juice, saft till den som har feber och måste dricka. Sen är det förstås den obligatoriska post-magsjuka-färdigpizzan. Färdigpizza? Jajamänsan. Det är det vi i vår familj blir sugna på när illamåendet släpper. Annars skyr vi dem som pesten...
Det bästa med sjuklingmaten är trots allt när man börjar piggna till. Då sätter suget efter riktig, rejäl, nyttig mat in och då känner man sig så präktig och glad med sitt goda samvete. Så, adjöss från köket där salladen på gulbetor just ska ta form!
15 april 2012
Räddande rötter
Mulet och regn. Några plusgrader. Påsken är över och all den goda, härligt otraditionella påskmaten är uppäten. Här har jag gått och längtat efter allt som ska gro och växa så vi kan få lite vettiga grönsaker i oss, förstås utan att handla bleka tomater och alldeles för blanka paprikor. Jordärtskockor har vi förstås och vitkål kan man äta, men nog finns det gränser. Så dyker lösningen upp, alldeles sprängfylld av färg - svågerns och svägerskan skickade med en hel säck med betor i olika färger och i enorma storlekar. Vilken tur att man kan räddas på ett så smakfullt sätt! Vad gör man då med massa kilon betor? Jag tror det blir ett kärt problem. 
10 april 2012
Pannkakspanik
"Ja, din dotter hällde i två extra slevar av smeten när jag vände ryggen till, annars gick det bara bra". Igår stekte min svåger pannkakor med två tvååringar i köket, vilket förstås förde tankarna till Hjälpa till, sa Pulvret av Inger och Lasse Sandberg. Morfar får närapå en hjärtattack när Pulvret kör elvisp och knäcker ägg. Skönt med lite socialrealism i barnlitteraturen, tänker jag. Få saker kan stressa upp mig mer än att laga mat med en tvååring som gärna vill hjälpa till med vilka moment som helst. Okej, koka gröt går bra, riva morötter och förstås forma brödbullar (hon gör sina bajskorvar och är så lycklig). Visst vill jag att hon ska vara med men inte på bekostnad av min psykiska hälsa.
Sen stöter man ibland på föräldrar som är så rysligt duktiga och låter barnen vara med överallt. Så skulle man förstås ha det. Sååå myyysigt. Självklart återfinns de slags föräldrarna i Ingrid och pappa av Katerina Janouch och Mervi Lindman som på uppstyltad vers skildrar en gullegullig pappa som sjunger och dansar spisdans medan han lagar mat en vanlig tisdagkväll. Till och med fisken dansar med fast den ligger inslagen i tidningspapper i kylskåpet.
Det är dags för mig att lägga band på nerverna och släppa taget lite grann så min dotter kan få upptäcka hur kul det är med matlagning. Men ge mig också lite socialrealism att luta mig tillbaka på när det stormar för vilt bland grytorna.
28 mars 2012
Löftesrika våfflor
I år blev det inga nyårslöften. Därför vill jag göra en sen komplettering, nämligen Vårfrudagen till ära - eller våffeldagen i folkmun. Just i folkmun tycks våfflan vara så många sorters våfflor och olika våffeljärn och märkliga våffelmixar det finns. Hur som helst lovar jag att äta minst lika många våfflor nästa år. Inte för att det blev så få igår heller, men idag fanns smeten kvar och då behövde inte lunchen bli något problem. Min kreativa svärmor kom genast med förslag på våffelrest-rätter, det ena märkligare än det andra: våffelsmörgåstårta, våffelpizza, eller varför inte våffel-enchiladas och våffelquesadillas... Inte för att de våffelpålägg vi faktiskt åt var så trista de heller: majonnäs, guacamole, oliver, fefferoni, kapris, fetaost, ketchup i en salig röra. Gott, jag lovar! Det är som om allting blir gott på våfflor. Mitt löfte blir nog inte speciellt svårt att hålla.
26 mars 2012
Sås
Bearnaisesås
Sås sätter smak och är ett oumbärligt tillbehör. Bearnaisesåsen vispar du förstås själv ihop!
Frukostbullar
Tekakor
Något av det lyxigaste och godaste man kan börja dagen med! Mjölken gör kakorna mjuka. Servera med smör, ost och marmelad.
Soppa
Ölsoppa med apelsin
Som förrätt, huvudrätt eller desert. Serverade varma eller kalla, milda eller smakrika - soppor finns av alla slag
Hej!
Jag saknar min libbsticka! Förr brukade jag slänga i en kvist som smaksättning i soppor, men mest stod den och prunkade nära huset för att hålla ormar borta. Bra att bli påmind, till plantskolan rusar jag....