Kalla och hårda drömmar

Vad är felet med den här bilden? Svar: den är tagen för ett år sen. Så här ser det absolut inte ut hos oss just nu. Nej, det har gått att sätta spaden i jorden på sina ställen, tidigast för en vecka sedan. Vår nya trädgård har länge varit odlad, men också legat i träda ett tag. Två riktigt stora land på var sida av tomten har varit riktiga ogräsåkrar, den ena med kirskål och den andra riktigt vacker som lupinäng. Lupiner är inte så dumt, de luckrar jorden och fixerar kväve, och vackra så man vill gråta. Fast just nu är det mest som en brungulaktig röra av gamla torra växtdelar som jag och stora dottern har kämpat med att räfsa samman för att få plöjt. Strax under ytan är jorden fortfarande kall och hård. Suck.

Än så länge är det mest drömmar och förkultivering som föder oss. Lådcykeln fyllde jag med sättpotatis och sättlök igår, men se nedan som det såg ut för ett år sen! Vi valde Asterix som vinterpotatis i år igen, de är goda att göra klyftpotatis av (och det äter vi mer än gärna), samt en sort vi inte provat förut, Toluca som är ekologiskt utsäde och sägs ge stora knölar, resistenta mot bladmögel. Sommarpotatisen Rocket är fantastiskt god vet vi eftersom vi smakade hos svågern i somras så ett par påsar blev det av den också. Snart ska vi så spenat i drivbänk, förkultivera gurkväxter, driva upp kål i drivbänk och så fort vi har fått plöjt och rensat upp ska vi så dill, morötter, persilja, palsternackor... Jag längtar så det värker efter krispiga små spenatblad och späda morötter. Bara något som växer! Sentimentaliteten har gått så långt att jag inte kan rycka upp de små ogräsblad som dyker upp, bara för att de är gröna och fulla av liv. Äta upp dem vore förstås en annan sak, men till och med ogräset är för smått!

Ytorna vi ska täcka in med odlingar är enorma. Önska oss lycka till! När vi väl får spaden i jorden ska det nog bli bra. Det är svårt att försöka tänka sansat men nu övertygar vi oss om att det som man förlorar på gungorna (läs: tomater) tar man igen på karusellerna (läs: morötter och rödbetor). Nog blir det mat! Men längtan är svår. Och kall och hård. '