Räddande rötter

Mulet och regn. Några plusgrader. Påsken är över och all den goda, härligt otraditionella påskmaten är uppäten. Här har jag gått och längtat efter allt som ska gro och växa så vi kan få lite vettiga grönsaker i oss, förstås utan att handla bleka tomater och alldeles för blanka paprikor. Jordärtskockor har vi förstås och vitkål kan man äta, men nog finns det gränser. Så dyker lösningen upp, alldeles sprängfylld av färg - svågerns och svägerskan skickade med en hel säck med betor i olika färger och i enorma storlekar. Vilken tur att man kan räddas på ett så smakfullt sätt! Vad gör man då med massa kilon betor? Jag tror det blir ett kärt problem.