Grönkål: a love story

Grönkål. Snyggt till julskinkan. Fast grönkålen har många fler sidor än så. Faktum är att den just nu tröstar mig i novembermörkret som enda gröna fläck i en i övrigt brungrågulnad trädgård som nästan slutat ge något färskt. Lite persilja i drivbänken och några jordärtskockor som får vila till våren, det är allt. Grönkålen står grön, frisk och krusig utanför köksfönstret och lovar färsk mat ännu ett tag till (tyvärr har rådjuren också upptäckt det).

Lite av en innegrönsak har den kanske blivit, grönkålen, och kanske framför allt varianten svartkål. Inte oförtjänt alls. Otroligt näringsrik (späckad med folsyra, järn, c-vitamin och kalcium, bland annat) och dessutom både användbar och god. Både färsk i sallad och i allt från soppa till lasagne eller piroger passar grönkålen. Gillar man att göra grönsaksdrinkar är det visst många som uppskattar att använda grönkålen ihop med exempelvis äpple eller citrusfrukter. Det är inte riktigt min kopp te, men det finns som sagt andra användningsområden.

I somras tittade jag inte så mycket åt plantorna, det ska erkännas. Envisa kålmaskangrepp förstörde glädjen lite grann samtidigt som många andra färska grönsaker pockade på uppmärksamhet. Nu är kålmaskhotet förbi och det är fritt fram att frossa. Ibland kommer jag på mig själv med ett ständigt grönkålssug...

Kort sagt, grönkål är en grönsak att räkna med i Sverige på senhösten och vintern. Inga växthus krävs och den går enkelt att odla i större delen av landet. Inled en ny förälskelse!