Klarspråk och kreativitet

Receptbeskrivningar är sällan poetiska. Personliga kan de vara, men sällan, sällan. Texten är som en minimalism, ett klarspråk - receptmakarens klaraste och redigaste avsikter omsatta i ord för att en mottagare på andra sidan tråden ska kunna åstadkomma samma sak: stoppa in de här sakerna och lägg till den här insatsen, vrid på mojängen och plopp - ut på andra sidan kommer den perfekta sockerkakan. Eller smulpajen. Eller köttfärslimpan. Så är det nu en gång inte och det av flera skäl. Dels kan råvaror skilja sig mycket åt - det är vi evigt tacksamma för i standardiseringens och matslängandets tid! Ett ägg väger inte alltid exakt 60 gram ens när det kommer via affären. Det här problemet kan förstås delvis lösas av viktmått men faktum kvarstår, en övermogen tomat är sötare än en blekorange. Eller vad det nu kan gälla.

Ett annat skäl, bortsett från olika ugnar och annat tekniskt jox är förstås den mänskliga faktorn, vad vi föredrar. Jag är en sån som inte vill stoppa in i tratten och veva på rätt sätt, kan själv, tänker jag trotsigt och stoppar kanske in något extra, byter ut, drar ifrån. Det är ofta intressant att läsa kommentarer på recepten här på Peppar&Salt. Ibland är det surt, ibland sött och alltsomoftast inspirerande. Åsiktsskiljaktigheter blir till frustande konflikter. Ofta kommer någon med en bra idé, det händer att vi justerar något i recepten. Men på andra sidan klarspråket tar hemmakocken vid och slänger i precis hur många vitlöksklyftor han eller hon vill.