Smuts

Jag älskar historier, och det är något man kan få mycket av om man lyssnar här i Småland. Undrar om det är likadant överallt? Senaste guldkornet att sortera in i samlingen är historien om suggorna som min man kom hem med. Jo, sugga är ingen delikatess, fick jag veta. Men förr när folk var fattiga kunde de behöva slakta en so ändå. Vad gjorde man? Hästskit gjorde susen - det fick suggorna äta några veckor så blev köttet mört. En riktigt mustig landsbygdshistoria, lite för bra kanske till och med.

Den fick mig hur som helst att tänka på inställningen till mat, vad som är smutsigt, vad som är rent nog att äta. Sånt finns det föreställningar om i alla kulturer. Var de där suggorna värre att äta än industrigrisar uppfödda på soja (eller guvetvad) i små bås som aldrig får se dagens ljus? Vem tror, innan han/hon får barn, att man ska sitta där och plocka rent ungarnas tallrikar när de ätit upp? Förneka det om du kan men jag vet att du gör det, småbarnsförälder! Och det är så befriande. Mat ska inte bara sätta guldkant på tillvaron, en sorgkant under nageln här och där är inte så dum heller. Förstå mig rätt, jag vill inte förespråka dålig livsmedelshygien, bara lite hederligt smuts här och där. För det som inte dödar härdar.