En hyllning till vällingen

Det här blir en liten hyllningstext till vällingen.

Bebisen är sjuk och med ens känner jag mig så tacksam över att det finns välling. För en liten ynklig pojke är det räddningen en sådan här dag när varken matlust eller ork finns. Orkar inte sitta upp, orkar inte gapa stort, orkar inte långsamt fixera makaroner och ärtor mellan tummen och pekfingret och föra dem till munnen.

Men då finns det någonting varmt och lent. Någonting man kan äta i liggandes i sängen på mammas arm. Någonting som innehåller en massa vätska och näring. Och som gör en så härligt varm och sömning.

Tack välling för att du finns!

Hurra!