Baka är kul men svårt i början

Här om dagen släppte jag lös två åttaåringar i vårt kök, dottern och hennes kompis. De små liven ville baka liten kaka. De har tidigare visat sig klara av att baka en kladdkaka i princip helt själva och jag kände mig nu ganska trygg. De klarar faktiskt en hel del i den åldern.

Nå, baket drog igång. Här skulle vankas kärlekmums, sådan där mjuk chokladkaka i långpanna med chokladglasyr och cocos. Jag hjälpte till att ta fram det ena och andra som behövdes och instruerade dem om diverse handgrepp. Tyvärr var jag sedan tvungen att gå ut med lillkillen i vagnen en stund för att han skulle få sin eftermiddagslur. I syfte att snart komma in och hjälpa till igen. Så skulle jag inte ha tänkt.

När jag återvände till köket hade följande scenario utspelat sig:

Två åttaåringarna blandar till smeten och häller i långpannan. Två åttaåringar kommer på att de glömt blanda i äggen. Två åttaåringar skrapar tillbaka smeten i bunken och blandar i äggen. De häller sedan tillbaka smeten i långpannan men inser snabbt att de glömt smöra och bröa formen. De skrapar då tillbaka smeten i bunken en gång till och börjar leta efter ströbröd. De hittar inte ströbröd och tar då i stället skorpor som de försöker riva på ett vanligt rivjärn... I denna stund kommer lillasyster, 6 år, in i köket. Hon vill gärna smaka på smeten. De slåss om vispen och det hamnar smet i gardinen, på golvet och i kökssoffan. En mamma kommer in i köket och undrar vad som pågår...

Jag kan väl säga att jag inte blev sådär jätteglad över att se vad som hänt men det hela gick att styra upp även om smeten hade krympt väsentligt och gick att baka i en vanligt sockerkaksform. Och kladd går att torka upp.

Lärdomen är väl annars: Baka är kul men man det är svårt i början.