Är kärlek en krydda?

Har hamnat i en situation där vardagen kräver mycket hel- och halvfabrikat. När båda föräldrarna är delvis utslagna från matchen måste middagen fram med minsta möjliga motstånd. Kraften måste sparas till allt annat så som att barnen ska hållas hela, rena och glada och ha alla matsäckar och gympakläder med sig. Då gäller det att hitta mat som smakar bra och ändå går lätt att fixa. Och att härda ut och vänta på bättre tider.

De flesta konserver går bort. Smakar inget och känns liksom helt urlakat på näring. Pulver är inte heller min grej. Känns konstgjort på något sätt. Bättre med frysta färdigrätter så som kåldolmar och panerad fisk. Eller färdigkryddad kyckling som bara är att sätta in i ugnen.

Våra middagar dessa veckor är helt okej. Men det personliga försvinner. Det måste vara något som händer med mat som någon lägger ner möda på. Är kärlek och omtänksamhet en krydda? Ja, så är det nog.