Den fula maten

Ibland träffar jag på folk som förfäktar ståndpunkten att det inte spelar någon roll hur maten ser ut, så länge den smakar bra. Varje gång det händer blir jag lika förvånad. Att maten ser god ut är ju viktigt. På senare tid har jag till och med börjat undra om inte utseendet är ännu viktigare än smaken.
I gårkväll var det lite råddigt. Slängde ihop en paj på svamp och lite rester. Den smakade riktigt bra! Lagom balans mellan smakerna och osten var vällagrad. Och så till utseendet: En svårt misshandlad levergryta? Eller, om man är välvillig, en oaptitligt grå svampsörja.
Jo, jag åt av den. Den var som sagt, öh… god. Eller var den det? Är mat som ser oaptitlig ut verkligen god även om munnen uppfattar smaker den gillar?
Detta har jag ännu inget svar på.
För ett tag sedan funderade jag en del över motsatsen också: Är mat verkligen god om den ser god ut? Jag experimenterade vilt med saffran och lutfisk. Resultatet var en fantastiskt snygg rätt, där risotton lyste vackert gul mot den ljusa fisken. Skitsnyggt! Och inte alls gott.
Kanske kan det vara så simpelt som att smak och utseende på något sätt måste passa samman. Helt klart spelar utseendet roll. Mat är inte bara en fråga om smak.