Mouton Bourgogne

Klockan är kvart över fem en regnig torsdag, hungern är påtaglig. Kylskåpet innehåller fransk senap, två gula lökar, worchestershire sås och en stor burk fotoemulsion. Då är det bara en sak att göra, djupdykning i frysboxen.

När vi flyttade ut till huset för fyra år sedan köpte vi den största frysboxen på marknaden, den är nu full till bristningsgränsen och i dess olika lager av i vanlig anda omärkta påsar, kan man utläsa familjens mathistoria flera år tillbaks. Fläderblommor, humlekottar och linsgryta ligger sida vid sida med ankfärs, getfärs och tomatsås. getfärsen är dessutom förvillande lik tomatsåsen, vilket vi bittert har fått ångra tidigare, men det är en annan historia.

Nära bottnen hittar jag en rå lammstek från i påskas, vilket fynd. Med undantag från svamparna, moroten, vitlöken, sidfläsket, sellerin och det röda vinet så har jag ju råvaror nog för att göra burgundisk gryta! Ja om man låtsas att lammsteken är fransyska då vill säga. Skam den som ger sig, steken tinades i mikron, putsades och skars i grytbitar, de två gula lökarna frästes upp tillsammans med några lagerblad, ganska många vitpepparkorn och inte fullt så många kryddpepparkorn. under det att löken mjuknade passade jag på att rota igenom vinsamlingen, någonstans i bottnen hittade jag en flaska billigt mousserande vitt vin från i somras som ingen hade lust att dricka nu på den sena hösten. Några skedar tomatpuré, lite vetemjöl och så fick hela flaskan åka i grytan. Sedan var det bara att bryna köttet i omgångar och lägga i det. En timme på spisen på ganska låg värme och undertiden råris, som var det enda alternativet skafferiet erbjöd förutom havregryn och nyponsoppa.

Den snart ettåriga dottern åt förtjust en portion värdig en skogshuggare, åtminstone en liten sådan. Tystnaden sänkte sig över nejden och allt som hördes var ett stilla mumsade.