Oplanerad plockmat

Ibland känner man sig så otillräcklig. Klockan går och alla, inklusive en själv, har kortare och kortare tålamod. Man inser att snart smäller det. Snart kommer någon börja krisa totalt om här inte sätts fram något ätbart på bordet. Ju hungrigare man själv blir ju svårare blir det att styra upp situationen.

En sådan dag var det idag. Bebisen klängde i famnen och ville inte sitta själv.

Lösningen blev att koka cous-cous och ägg och sätta fram lite smått och gott som vi hade hemma. Fort på med en katrull vatten. Sätta igång äggkokaren. Sen skala morötter och gurka. Skiva tomater och avokado. Hälla upp burkmajs i en skål. Ta fram ett paket smörgåsskinka, keso, oliver och jalapenjo. Lite chilisås och riven ost. Några skivor bröd. Så: "Maten är färdig!"

Jag hann! Krisen undveks denna gång.

Och efteråt tänkte jag att man faktiskt inte behöver känna sig så otillräcklig. Det är okej med oplanerad plockmat ibland. Barnen älskade att komponera sin egen måltid och ta vad de ville från de olika skålarna. Femåringen lassade på oliver och majs på sin tallrik medan 7-åringen upptäckte hur gott det är med keso. Detta koncept ska jag återkomma till, förhoppningsvis med mer framförhållning!